juliagoesamerica

GLAD PÅSK OCH HAPPY EASTER mina vänner. Igår hade vi påskmiddag här hemma med hela familjen! Det var jag, Mikaela, Morgan, Michelle, Michael, Julie, Danny, Damon, Dray, John, Mimi, Papa, Kim, Matt och Sarah. Jag har ingen aning hur vi rymdes kring bordet men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Vi åt hur mycket mat som helst och jag har ingen aning om vad allt heter på svenska men det här åt vi: green bean casserole, sweet potato marshmallow casserole, asparagus, mashed potatoes, ham, gravy, cauliflower and cheese, roast beef, rolls and raspberry lemonade. And for dessert we had pineapple upside down cake. YUM. I morse vaknade jag upp till den här korgen som påskharen hade lämnat. I'm not even gonna lie, I was THRILLED when I saw it. Haha. Aja. Imorgon börjar skolan igen men den här sista dagen på lovet tänker jag njuta av. Tänker börja med att äta oatmeal. Herrå.

This is what it has come to. Jag lägger pengar på att köpa speciella skor att ha på track tävlingarna. Jag orkar inte med mig själv. Orkar inte heller att jag faktiskt tycker att det är kul att träna också. Haha. Det är roligt att gå på träningarna och träffa folk. Let's be honest. Även om träningarna i sig är sämst. Den här bilden är tagen i en affär at the mall. Notera det lilla snöret som sticker ut från min fot där nere. Har definitivt på mig springskor, kommer också ihåg att jag hade på mig svarta spandex short och en orange långärmad track shirt. Det är inte det att jag aldrig har på mig vanliga kläder längre eller att jag inte försöker ibland men alltså the bottom line is that I don't care what people think anymore. Jag klär upp mig för min egen skull och den där gången orkade jag inte.

Var med mina flickor igår och åt sushi och gjorde ice cream sundaes, pratade, såg på film och bara var. Hade träning först. Vi har vår första tävling på fredag och jag är med i tre event. 4x800 meter stafett, open 800 meter och HÖJDHOPP. HUR nervös som helst. Kommer nog göra racewalk nästa vecka. Alltså ni förstår inte hur hemska de här tävlingarna är. De tar död på en. Nervositeten är bara för mycket. Jag skulle vara okej med att bara ha träningar och inga tävlingar. Om det ändå vore så väl.

Om exakt femitotvå dagar. 52. FIFTY TWO. Cincuenta y dos. DÅ kommer min familj hit. Pappa, mamma, min syster, min bror och min mormor. HJÄLP. Det är OTROLIGT vad mycket känslor som går igenom ens kropp varenda dag på grund av det här. Jag har panik hela tiden för att jag inte vill lämna mitt nya liv här men samitidigt ängslig och jätteglad över att äntligen få träffa min svenska familj igen. Jag drömmer mardrömmar hela tiden om att jag är hemma igen men fick inte säga hej då, eller att jag får säga hej då men när jag kommer hem är ingen hemma. Det är fruktansvärt. Haha. Det är som att jag undermedvetet försöker vänja mig vid tanken på att det börjar närma sig nu. Ett annat problem. Förmodligen det största problemet av de alla är DETTA ni ser på bilden. Det här är nästan alla mina kläder och skor och jag börjar bli lite orolig över hur jag ska få hem allt detta. FÖRSLAG, TIPS OCH IDÉER ÄR VARMT VÄLKOMNA.

I fredags hade vi ett sleepover jag och mina flickor; Whitney, Katie, Teal och Mikaela. Movies, nails and gossip all night. And oatmeal. Sen i lördags morse vaknade vi upp såg på Sweet Home Alabama och sen åkte vi iväg till en mötesplats för en HIKE som hela vårat track team skulle göra. En hike for the homeless people. Haha. Det var som en fundraiser, alla var klädda i oranget och man kunde donera en valfri summa och så promenerade vi allihopa från Brewer ner till Bangor och kajen där. Sedan nere vid kajen var det gratis lunch och grejer, varmkorv med bröd, oreo cookies, granola bars, crackers och vatten. Det var 16 grader varmt ute idag också. Alltså det var helt underbart. Sedan gick vi hela vägen tillbaka, så hela promenaden var nog 10 kilometer. Wow. Tänkte bara säga det. Just det. En annan sak också. Jag testade på racewalk igår på träningen och ska testa på höjdhopp på tisdag!

Okej mina vänner. I samarbete med ESL så tänkte jag bara promota deras språkkurser i Boston. Jag vet att folk har frågat vilken organisation jag har åkt på mitt utbytesår med så jag antar att folk nog är intresserade av lite information i samma tankebanor. Jag har bara varit i Boston en gång men det jag såg var just amazing.

Så här har ni en liten text som borde kunna berätta allt ni vill veta om detta:

Om man vill komma till USA men tycker att ett utbytesår kanske är lite lång tid finns det många fler alternativ. En språkresa är en sådan möjlighet att komma hit under en tid men ändå inte vara borta ett helt år. Språkresor kan ofta leda tankarna till ungdomar som reser till England under sommarlovet men från 18 år och uppåt finns ett oändligt utbud av språkkurser utomlands att välja mellan. Flera av dessa kurser finns i USA, ett land som lockar många språkstudenter.

Förutom de vanligaste besöksmålen i USA, så som New York City, Florida, San Francisco eller Los Angeles erbjuds språkkurser även i Boston på norra östkusten, den närmsta storstaden till Maine. Boston är USAs största utbildningsstad med flera stora universitet så som University of Massachusetts, och just utanför staden ligger Harvard. Genom sina många studenter har staden en ung atmosfär, stort kulturutbud samt ett flertal sportanläggningar lätt tillgängliga för studenter.

Språkresor till Boston kan lätt utformas utifrån ens egna önskemål. Kurserna ges från en, upp till 48 veckor, så man väljer själv hur länge man vill vara borta. Man kan också välja på vilken hastighet man vill studera, en standardkurs har lektioner bara på morgonen medan en intensivkurs kräver mer av sina studenter. Eftersom man tar ett språktest första dagen behöver man dock inte oroa sig för att inte hänga med utan man blir placerad i en klass tillsammans med andra på samma nivå. Att lära sig engelska tillsammans med studerande från hela världen i ett land där språket omger en hela tiden är en fantastiskt inspirerande och man märker genast att ens självförtroende stiger.

Man kan välja mellan olika boendealternativ under språkresan. Vill man lära sig allt om den lokala kulturen och lära känna en familj under sin vistelse väljer man att bo hos en värdfamilj, det vanligaste alternativet. Värdfamiljen ger halvpension vilket betyder att du äter frukost samt vissa andra måltider tillsammans med familjen, pratar vardagsengelska och lär dig om allt från hur man lagar potatismos med marshmallows, till bästa shoppingstråken. Vill man ha mer frihet och komma och gå utan att behöva berätta det kan man välja att bo i delad lägenhet med andra studerande. Här ingår inga måltider utan du måste vara beredd att självhushålla men har också chansen att lära känna nya människor från hela världen.

Man kan tro att en språkkurs i USA ska vara mycket dyrare än till exempel språkresor England, men så är inte fallet utan priserna är mycket lika. Det ända som skiljer är kostnaden för flygresan, men eftersom resan bokas separat från kursen kan man passa på att utnyttja detta till att resa runt och se mer av landet innan man åker hem. Vill man dessutom till USA i framtiden för att studera eller arbeta kan en språkkurs vara ett jättebra sätt att lära känna landet och planera inför framtiden.

.

Personligen så tycker jag att det här låter som en underbar idé. Jag har tänkt mycket på det nu när mitt år börjar närma sig sitt slut. Det är tråkigt att det tar slut, för jag älskar Amerika och allt so kommer därtill. Let's be honest. Jag vet redan att jag kommer komma tillbaka. Komma hem igen. Inom ett år minst. Men jag har också seriösa funderingar på att komma tillbaka och gå college, eller grad school, eller något i den stilen. Dock så är det extremt dyrt, men vi får väl se vad som händer. Hur som helst så vill jag bara uppmuntra er allihopa att ta chansen att åka till USA och verkligen get the full effect out of it. Bo hos en familj, gå i skolan, leva det amerikanska livet. För det är underbart.

 

Det var det jag hade för den här gången. På söndagens agenda står sring photoshoot och zumbathon. YUPP.

Imorgon ska jag på en konsert med GIRL TALK. Han är en helt briljant DJ, svårt att förklara men han är hur bra som helst. Tror inte att den där länken är speciellt rättvis men jag har låtar som är jättebra med honom. Hade ingen aning om att han skulle ha en konsert förrän i morse MEN handlade snabbt och köpte en biljett så fort jag kom hem. Yupp. Kanske tar med mig kameran. Förmodligen inte förresten. Nu ska jag till track practice snart och ha min första race walk träning haha jag ska alltså prova på snabbgång nu i vår, tillsammans med distanslöpning dock. Blaaahh. Oh well. Herrå.

Outdoor track har startat. Konstant träning i två timmar varje veckodag i tio veckor nu. SKÖNT. Kommer bli stek till beach 2011. Det är 99 personer i the team och I LOVE'EM ALL. Det ÄR faktiskt roligt. Förutom det faktum att vi måste springa så mycket. Bara för att vi är töntigast i världen så klädde vi upp oss i regnbågsfärger idag. Vet inte varför. Folk började kalla oss the skittles. So. Its whatever. HEHE på vår long run idag så sprang vi till coldstone och sampled icecream och sen tillbaka. I LIKE IT.
.
På bilden har vi för övrigt mina några av mina mysigaste små vänner. Från vänster: Mikaela, Taylor, MOI, Shannon, Rowan, Whitney och Delaney. ÄLSKAR DOM